Vaken natt på schemat

När man tömt ut allt sitt gnöl över sina vänner och bekanta i dagarna två och ingen längre orkar höra ens självömkande gnyende finns naturligtvis bara en enda sak att göra: starta en blogg för att där eventuellt få ytterligare någon att läsa om ens klavertramp och bryderier.
Anledningen till att jag börjar skriva just idag är enkel: jag kommer att sitta vaken hela natten och invänta morgondagens arbete med en malande känsla av total ångest. Då måste man skriva av sig, i någon slags fåfängt försök att hitta medlidande ute på nätet (som man dessutom inte gjort sig förtjänt av).
Anledningen till att mina nerver är så totalt satta ur spel stavas: jobbfest.
Ett sådan spektakel besökte jag i lördags, under föreställningen att jag skulle "ta en öl eller två och sedan dra vidare". Nu visade det sig att festen med arbetskamraterna innehöll en detalj jag inte blivit informerad om, och som troligen fått mig att hålla säkert avstånd till evenemanget om jag vetat om det, nämligen fri bar. Allt gratis. Öl, vin, sprit, rubbet.
Att be mig (redan uppvärmd med några eftermiddagsöl) visa behärskning i en sådan miljö måste betraktas som mission impossible. Resultatet kan förstås bara sluta i ren katastrof.
I takt med att whiskeyglasen sänks där inne försvinner minnesbilderna. Fler timmar är helt borta, helt svart. Dom enda flashbacks som dyker upp är mig gapandes om att "borgaren måste bekämpas med vapen", "ALLA är bisexuella innerst inne" etc. etc. En massa politiskt fyllegap, med andra ord. Jag misstänker dock att detta bara är toppen på ett isberg, laddat med så många skandaler att jag för alltid kommer framstå som kontorets store förlorare (ett epitet som förvisso nog redan innehas av undertecknad, men inget är så jävligt att det inte kan bli värre).
Blåmärken på armbågar och knän skvallrar dessutom om att min kropp varit med om en eller flera synnerligen pinsamma "dratt-på-ändan-situationer".
Imorgon, klockan 8.30, ska jag stå till svars för det här beteendet. Detta skamlösa uppträdande som kan få en finsk vodka-lodis att rodna av skam ska upp till allmän diskussion på min arbetsplats. Och jag har inget att säga till mitt försvar. Jag är dömd.
Ingen sömn inatt, således...