30

Jag är 30 år. Och nu börjar jag märka små, små tecken på det. Jag gillar det inte alls! Se hör till exempel:
- Jag tittar hellre på nyheterna än på sitcoms
- Jag har teknikångest. Om jag fick bestämma skulle jag, på fullt allvar, frysa teknikutvecklingen ett par år, så att jag kom ifatt med alla prylar och mojänger man måste ha.
- Jag är inte längre säker på att världsrevolutionen kommer under min livstid.
- Jag har börjat tänka på vuxna saker. Som att ta tag i saker och ting och göra ett redigt liv av den här röran.
- Jag har den senaste veckan övervägt att boka ett möte med banken.
- Få saker irriterar mig så mycket som gymnasieelever i kollektivtrafiken. "Håll käften", brukar jag tänka när de sitter och pratar högt och har sig.

Å andra sidan har jag ett tungt skäl för att mitt liv ännu inte nått in i sin kritiska gammelfas:
- Mitt liv är ett totalt kaos. Ett okreativt kaos.

Kapitalismens slutliga seger!

Som vi alla vet är en av kapitalismens effekter att det hela tiden måste skapas nya varor och nya behov hos konsumenterna, annars stagnerar den. Det är väl en av kapitalsimens få fördelar, i och med de vetenskapliga framsteg som ändå nåtts. 99% av de förbrukningsvaror är ju melllertid skit, och fyller inget som helst egentliogt behov.
Frågan är dock att den absolut sämsta utvecklingen av en produkt för att vinna nya konsumeter är Kalles kaviar de senaste åren. Kalles kaviar med ägg, Kalles kaviar med ost, och fan vet allt.
Idag blev jag varse om den allra senaste smaken, Kalles kaviar med....BANAN.
Börjar folk käka den kombon ska jag böja mitt huvud. Då har kapitalismen sannerligen firat sin största triumf, och jag erkänner dess överlägesenhet.
Ett system som får folk att blanda kaviar och banan kan inte besegras.

Förlåt Telia!

Telia har med omedebar verkan strukits på min get back at-lista.
Efter flera veckors bredbandsöken i min nya lägenhet kom så en snubbe och jagade upp mig ur sängen idag. Han drog om kablar, borrade igenom väggen och satte ett nytt telefonjack, samtidigt som han med skeptiska ögon blickade ut över min lya, som såg ut som ren å skär skit efter festligheter i helgen. När det sedan visade sig att nätet inte funkade trots det nya jacket tar han en titt på modemet. Där har jag satt en kabel fel. En hel förmiddags jobb för honom trots att det bara var jag som klantat mig, alltså. Jag ville dö!
Så nu är vi inte fiender längre, Telia. Faktum är att jag känner mig skyldig er en tjänst. Hur och när denna tjänst ska återgäldas vet jag ej, men någon gång ska jag slå till och bjurra er på fika eller nåt.