Kaos å jävelskap

Som vanligt har jag väl inget extraodrinärt att rapportera, lider av svår fantasibrist. Kanske är det det faktum att man har varit på lite glåmigt humör senaste veckan som ställer till det... aja, det släpper väl.
Helgen spenderades i Stockholm, och det var ett på alla vis lyckat veckoslut. Eftersom jag inte orkar rabbla detaljer tar jag den klassiska punktformen, vilket gör att jag slipper skriva så långt och ni slipper läsa så mycket skit..

I helgen hann jag:
- Dricka 10 000 öl och röka 100 000 cigaretter.
- Sabba resten av månadens ekenomi.
- Försöka planka på t-banan på ett sådant taffligt sätt att vakterna bara flinade och vinkade förbi mig. Pinsamt!
- Bli en smula förälskad i en tjej. Som bar cowboyhatt.
- Höra en punkpolare vråla sig igenom I wanna be somebody på nån metal-karaoke vi absolut skulle besöka.
- Se Polisskolan 5 och Revenge of the Nerds. Den sistnämnda var riktigt kul ju!
- Få reda på att ett gammalt band jag gapade i fortfarande existerar. Jag trodde vi lagt ner för en sisådär fem år sedan, men tydligen ska vi snart spela in ny skiva. Fick cd-skivor med de nya låtar jag ska skriva texter till. Där ser man.
- Skaffa x antal nya kamrater. Alltid trevligt.

Aja, som sig bör är ju psyket mer än lovligt stukat efter en minst sagt rusfylld helg, och jag går nu i tankar på att förändra mitt leverne på allvar. Seriöst. Efter nästa helg.
På fredag bär det nämligen av till Oslo för kaos och dekadens, och jag kan inte dra mig ur det. Sen, däremot, blir det andra bullar. Helgen efter kommer det dessutom besök från Stockholm, som det ser ut, och det kan ju vara ett ypperligt tillfälle att visa upp sin nya putsade fasad.
Aja, nu ska jag spana in A Scanner Darkly. Eller spela tv-spel.

Förlåt för det här inlägget.

Expressens dvd-film

Lade ni märke till trendbrottet i val av filmer man får köpa med sin tv-expressen för 15 balobas idag? Tidigare har det i stort sett uteslutande varit svenska eller engelska deckare (som oftast gått på tv) men i dag slog de på stora trumman och erbjöd Den Vilda Jakten på Stenen! Gammal 80-talspopcornrulle när det är som roligast.
Någon hade sabbat filmens logga å det grövsta på dvd-omslaget, så illa att jag inte köpte den, men detta öppnar ändå för framtida fynd i tidningsstället.
Ghostbusters, Goonies, Gremlins, Amazonas Smaragadskogen, Ice-Man, Howard the Duck (Oh herremingud, hur coolt hade inte det varit?!?) etc. etc. Möjligheterna tycks oändliga!
Halva min dag har gått åt till att väga för- och nackdelar med filmer som gratis-utgåvor (nästan, iaf) med kvällstidningar. Vilka går hem bäst i stugorna, och vilka kan man få loss för ett rimligt pris? Det har gått så långt att jag varit nära att ringa Expressen med några tips, samt fråga ut dem om hur deras deals med filmbolagen ser ut. Så spännande är mitt liv.

Kvällen har ägnats åt att spana in gamla Seinfeld-avsnitt (säsong 2), och jag kommer ALDRIG tröttna på dom avsnitten. Imorgon hägrar eventuellt fylla, trots att det finns 1000 anledningar för mig att låta bli. Aja, sånt är livet.

Another boring weekend

Tänkte ta och sammanfatta helgen lite kortfattat (ty den innehåller inte så mycket spännande).
Fredagen var jobbafton, och när den äntligen var klar blev det en promenix över till kamrat M där ett gäng satt och ölade och krånglade med annan skit. Sänkte väl ett gäng bägare innan jag knatade hem, men alla var redan för väck i bulan för att man skulle orka engagera sig ordentligt för att hinna ifatt.
Lördag blev en rätt städad dag, i alla fall fram till 5-snåret då det fick bli en bulle i skitvädret hem till en god vän. Där förvärmde vi en smula innan vi begav oss på fest i nån stor lya en arbetskamrat nyligen införskaffat. Tyvärr var det jävligt svenning stämning på kalaset, så någon kaosfaktor infann sig aldrig, även om man blev redigt rund under fötterna. Lyckades få med mig en dam hem till min skitiga lya i alla fall, alltid nåt. Men nu har man ju gruvligt ångest för vad det snedsteget kan leda till i form av framtida konsekvenser.
Söndag: knegardag igen. Men när väl passet avslutades var det dags att softa loss rätt ordentligt. Fyra Buck Rogers-avsnitt (varav han i ett bär en GULDDRÄKT) klämdes, och oj vad belåten jag är med det inköpet. Dessutom spanade jag in Vampires of the Desert som trean körde som nattfilm, och den var bättre än jag kom ihåg den. En riktig lite skräpfilmspärla.
Inte i säng förrän vid 7-snåret med andra ord, så jag slaggade till halv fem. Nu hägrar en vaken natt innan det är dags att plöja av det förhatliga dagpasset på kneget i dagarna fyra.
Nästa helg ska man ut och röra på sig i alla fall, utan att jag bestämt mig riktigt för vilken stad det får bli än. Förhoppningsvis har jag något roligare att rapportera om då. Det här var ju, minst sagt, en skittråkig post. Ledsen för det kamrater! Bättring utlovas!

Buck Rogers

Fick äntligen min Buck Rogers in the 25th century-box igår, och ägnade de nattliga timmarna åt att tillsammans med kamrat M och hans nya fjöl spana in pilotavsnittet.
Nog höll det måttet! Effekterna var precis så taffliga som man väntade sig, Star Wars-ripoffen var många och rymdstriderna taffliga. Men oj, så underhållande det var. Buck är ju en riktig stud, med ständig glimt i ögat som damerna faller som käglor för. Förstås.
Rätt mycket lättklätt också, får man väl säga.
80-talstv när den var som mest underhållande. Jag ser fram emot de resterande 21 avsnitten!

........

Idag är det fredag. Kvällen ska spenderas med arbete, och det gör mig alltid deprimerad att knega fredagskvällar. Idag är inget undantag.

Seg vecka

Usch vad den här veckan känns lång. Och händelsefattig.
Eftersom jag inte har nåt bättre för mig blir det i alla fall en snabb sammanfattning av dagen.
Kneg till elva (jävla hetskväl), sen över till kamrat M som har sena vanor. Vi drack några folkisar och spanade in skräckisen The Plauge med Dawsons Creek-Dawson. Lovande start, men den ballade snabbt ur till en vanlig, trist b-skräckis med obegripligt slut. Ett par skapliga scares dock, och så mycket mer begär man ju inte alltid.
Så blev det Boston Public, samt ett halvt avsnitt av Kameleoten, som jag aldrig sett förut. Jag hade gärna suttit kvar och sett färdigt skiten, om serien bara varit 15 år äldre. Alldeles för skönt 70-talig plot i en alltför sliskig sen 90-talsmiljö. Synd på ett dumt men underhållande koncept. Klart stod i alla fall att kamrat M sett nära nog varenda avsnitt av eländet.
Aja, sen hemtrask och några låtar med Pungent Stench, som jag nyligen återupptäckt, innan sängen hägrar.
Det här var i sanning inte det meningsfullate jag någonsin skrivit. Sket du i att läsa så här långt förlåter jag dig.

Nu är det snart sovdags för undertecknad.
Natten har ägnats åt lyssnande på Kate Bush, Illdåd och Napalm Death samt bläddrande i gamla Offside och nätläsande om A-teams medlemmars fortsatta karriärer. Det känns som en fin soppa att blanda ihop drömmar på.
Nu inväntar vi John Blund!

Frank räddade aftonen

Tvingades se rätt stora delar av Idrotts-galan på SVT på kneget i afton. Det var i sanning ingen skön syn. Usla sketcher (självklart var Babben Larsson med på ett hörn) som föll platt, medley med Orup och Lena Ph, Tommy Nilsson som gjorde en allt annat än värdig version av Live and let Die och nåt tragiskt Galenskaparna-uppträdande. När det inte var slow-motionbilder på någon svensk idrottsberdrift till pampig musik vill säga.
Jag gillar sport. Följer fotboll med snudd på maniskt intresse. OS-finalen i hockey tyckte jag var magisk. Damkronorsnas bedrift likaså. Men med sådan här inramning blir det bara så pannkaka av alltihop. Kan vi inte nöja oss med att minnas de stora ögonblicken som de var - då?
Nä, det ska frossas i svenne-artister och oförarglig (och väldigt o-rolig) humor, för det här är ju SVENSKA framgångar. Så de måste firas på SVENSKT sätt. Med andra ord: tråkiga sktecher, usel skval-musik åsså kungen, då, nånstans mitt i all röra.
Nä, kvällen enda behållning var Frank Anderssons inzoomade känslotomma ansikte när Jan Eliasson talade om lidandet i Darfur. Frankan tog en rejäl klunk av någon dryck, oklart vad, och såg helt nollställd ut i fejset. Humor!

Vinter

Så var då vinterhelvetet över oss lik förbannat. Precis när man trodde att man skulle slippa snöeländet helt och hållet den här säsongen blir man tvungen att plaska runt på ishala vägstråk samtidigt som man inte ser ett skit på grund av alla snöflingor som blåser rakt in i ögonen på en.
Jag är egentligen djupt förvånad över att folk en gång i tiden överhuvudtaget valde att bosätta sig på de här breddgraderna. Det finns ju, som jag kan se det , INGA fördelar med vinterhalvåret. Och de problem man stöter på nu är ju ingenting jämfört med hur jävligt det måste ha varit för sisådär 1000 år sedan. Varför gav inte folk upp och flyttade? Varför bo kvar på en plats som är så ogästvänlig större delen av året? Det övergår mitt förstånd, och jag sänder en förnärmad tanke till mina förfäder som inte tog sitt pick och pack å drog. Var fan som helst. Så här orkar man ju fan inte ha det.
Den globala uppvärmningen må vara oroande, men det var ju inte utan att man kände en viss belåtenhet med att det verkade som om de värsta snöovädren skulle vara ett minne blott. Det står dock klart att vi inte förstört miljön tillräckligt för att så ska ske.
Jag uppmanar därför alla att ta ett extra varv med bilen idag. Skynda på skiten litegrann. Skåne må dränkas så småningom, men det får vi leva med. För det här jävla snöblasket är fan inte människovärdigt. Väck med det! Till vaje pris!
......................

Vart en del på bio de senaste dagar. Alla var kritikerhyllade filmer som jag trodde jag skulle bli besviken på. Men icke! För en gångs skull kände man sig belåten alla gångerna.

The Science of Slepp var förvisso mil ifrån Eternal Sunshione of the spotless mind, men ändå en klart sevärd och lite småsöt historia. Snygg så in i helvete förstås, men det var man ju beredd på. Det är dock inte utan att man kände att Stephan faktiskt hörde hemma på psyk med sin förvirrade verklighetsuppfattning. Vad händer om han börjar drömma riktiga mardrömmar om att hans granne är djäveln eller dylikt? Aja, sådana tankar ska man väl inte ha om en så puttinuttig film. Klart sevärd i alla fall.

Them, det franska lilla skräckfenomenet, var ju en rätt nagelbitande historia. Tappade en smula på slutet, men på det stora hela en finfin lite mysrysare. Rekomenderas!

Åsså överhypade Farväl Falkenberg då. Jag var beredd på att känna mig skeptisk till den, men oj så den grep tag. Trots att berättarrösten kändes mer än en smula pretto ibland (särskilt i första halvan av filmen) så fick jag fan häva en halv läsk vid nåt tillfälle för att jag hade en klump i halsen. A little to close to home, kanske. Usch.

Sen har det varit lite krogrännande också, men tyvärr helt utan att några skandaler värda att återberätta inträffat. Vilket inte betyder att man inte söpit upp i stort sett varenda peng.

..........

Ikväll: Life on Mars-premiär på SVT. Ibland är det skönt att ha en serie "sparad" tills den dyker upp i rutan. Jag är helpeppad!!

.........

Usch, har kommit fram till att jag nog är lite förälskad i båda tjejerna i Navy CSI, tuffingens förflutna i Mossad till trots...

Pålitlig minister

I ett nytt Sverige där moderater försöker framstå som sossar (i retoriken i alla fall) och Reinfeldt kammar hem röster på sina "bambiögon" och mjuka framtoning är det skönt att man ändå kan känna igen gammal hederlig högergirighet hos veterangardet.
Tack för att du finns, Calle B. Det känns tryggt.

Vaken natt på schemat

När man tömt ut allt sitt gnöl över sina vänner och bekanta i dagarna två och ingen längre orkar höra ens självömkande gnyende finns naturligtvis bara en enda sak att göra: starta en blogg för att där eventuellt få ytterligare någon att läsa om ens klavertramp och bryderier.
Anledningen till att jag börjar skriva just idag är enkel: jag kommer att sitta vaken hela natten och invänta morgondagens arbete med en malande känsla av total ångest. Då måste man skriva av sig, i någon slags fåfängt försök att hitta medlidande ute på nätet (som man dessutom inte gjort sig förtjänt av).
Anledningen till att mina nerver är så totalt satta ur spel stavas: jobbfest.
Ett sådan spektakel besökte jag i lördags, under föreställningen att jag skulle "ta en öl eller två och sedan dra vidare". Nu visade det sig att festen med arbetskamraterna innehöll en detalj jag inte blivit informerad om, och som troligen fått mig att hålla säkert avstånd till evenemanget om jag vetat om det, nämligen fri bar. Allt gratis. Öl, vin, sprit, rubbet.
Att be mig (redan uppvärmd med några eftermiddagsöl) visa behärskning i en sådan miljö måste betraktas som mission impossible. Resultatet kan förstås bara sluta i ren katastrof.
I takt med att whiskeyglasen sänks där inne försvinner minnesbilderna. Fler timmar är helt borta, helt svart. Dom enda flashbacks som dyker upp är mig gapandes om att "borgaren måste bekämpas med vapen", "ALLA är bisexuella innerst inne" etc. etc. En massa politiskt fyllegap, med andra ord. Jag misstänker dock att detta bara är toppen på ett isberg, laddat med så många skandaler att jag för alltid kommer framstå som kontorets store förlorare (ett epitet som förvisso nog redan innehas av undertecknad, men inget är så jävligt att det inte kan bli värre).
Blåmärken på armbågar och knän skvallrar dessutom om att min kropp varit med om en eller flera synnerligen pinsamma "dratt-på-ändan-situationer".
Imorgon, klockan 8.30, ska jag stå till svars för det här beteendet. Detta skamlösa uppträdande som kan få en finsk vodka-lodis att rodna av skam ska upp till allmän diskussion på min arbetsplats. Och jag har inget att säga till mitt försvar. Jag är dömd.
Ingen sömn inatt, således...