Seg vecka

Usch vad den här veckan känns lång. Och händelsefattig.
Eftersom jag inte har nåt bättre för mig blir det i alla fall en snabb sammanfattning av dagen.
Kneg till elva (jävla hetskväl), sen över till kamrat M som har sena vanor. Vi drack några folkisar och spanade in skräckisen The Plauge med Dawsons Creek-Dawson. Lovande start, men den ballade snabbt ur till en vanlig, trist b-skräckis med obegripligt slut. Ett par skapliga scares dock, och så mycket mer begär man ju inte alltid.
Så blev det Boston Public, samt ett halvt avsnitt av Kameleoten, som jag aldrig sett förut. Jag hade gärna suttit kvar och sett färdigt skiten, om serien bara varit 15 år äldre. Alldeles för skönt 70-talig plot i en alltför sliskig sen 90-talsmiljö. Synd på ett dumt men underhållande koncept. Klart stod i alla fall att kamrat M sett nära nog varenda avsnitt av eländet.
Aja, sen hemtrask och några låtar med Pungent Stench, som jag nyligen återupptäckt, innan sängen hägrar.
Det här var i sanning inte det meningsfullate jag någonsin skrivit. Sket du i att läsa så här långt förlåter jag dig.