30

Jag är 30 år. Och nu börjar jag märka små, små tecken på det. Jag gillar det inte alls! Se hör till exempel:
- Jag tittar hellre på nyheterna än på sitcoms
- Jag har teknikångest. Om jag fick bestämma skulle jag, på fullt allvar, frysa teknikutvecklingen ett par år, så att jag kom ifatt med alla prylar och mojänger man måste ha.
- Jag är inte längre säker på att världsrevolutionen kommer under min livstid.
- Jag har börjat tänka på vuxna saker. Som att ta tag i saker och ting och göra ett redigt liv av den här röran.
- Jag har den senaste veckan övervägt att boka ett möte med banken.
- Få saker irriterar mig så mycket som gymnasieelever i kollektivtrafiken. "Håll käften", brukar jag tänka när de sitter och pratar högt och har sig.

Å andra sidan har jag ett tungt skäl för att mitt liv ännu inte nått in i sin kritiska gammelfas:
- Mitt liv är ett totalt kaos. Ett okreativt kaos.